skip to main |
skip to sidebar
Nu är min optimistiska sida dominant igen. Regn, tentaplugg och annat som fått mig att dö lite inombords borde närma sig sitt slut.- Tentaplugget är över. Tentan är imorgon och jag kan inte behöva plugga mer nu.- Lars är nytt kommunalråd i Ulricehamn - äntligen!- Jönköping ska besökas för Höstkonvent i helgen- Hem, jag ska åka hem en sväng och få familj, bil, mat och TV-doser!- Göteborg, jag ska till världens bästa Ena och äntligen få se hennes lägenhet- Jag ska slippa bära på lagboken. Åtminstone fram till onsdag.
En av fördelarna med att plugga det som kräver en muskelmassa utöver genomsnittet, som den här juridikkursen, är att lagboken har en rätt passande storlek när man somnar mitt i studerandet.Jag får ju inte ont i nacken av det. Det är ju bra.Optimism AB (ABL 25:1)
Idag har jag sett fram emot toalettpauser - för miljöbytets skull. Idag har jag suttit i bibliotekets tysta läsesal i nio timmar. Livat.Men jag tycker faktiskt det är rätt så roligt. Av någon anledning jag inte tänker lägga in någon freudiansk eller annan, för min personlighets skull negativ, värdering är arv och konkurser nästan så roliga att det kliar i fingrarna när man ser en sådan uppgift komma. Nästan. Helt insnöad har jag inte blivit. Än.Häromdagen adressändrade jag. Kanske lite för sent för att diverse myndigheter ska vara lyckliga, men så har jag aldrig sett det som min uppgift att finnas till för att göra myndigheters eller någon annan jobbig byråkratis tillvaro bättre. Lite revolt i en nu annars väldigt pliktig pluggexistens måste man ju tillåta sig. Men nu återstår ett smärre byråkratiproblem, borde man göra en tillfällig adressändring till UB:s tysta läsesal nu?Nu ska jag koppla av genom att titta på några avsnitt ur en serie. Ally McBeal. Mycket för att jag tycker det är kul. Mycket för att det är den enda serien jag äger. Lite för att jag ska få känna mig nördigt cool. Jurigt cool.
Hade jag varit kille hade jag varit en sådan som haft skäggstubb under tentaperioder. Min tråkighet inför 15 poäng tentamen är omåttlig. Igår skrattade jag åt ett citat från lagboken. På riktigt.
Men jag trivs. Vardagen på Studiecentrum är rätt mysig när det oavsett min tentastorlek ändå är några teknologer vid bordet jämte som har ännu mer ångest, riktigt skägg, otaligt många burkar CocaCola och ännu fler tomma kaffemuggar och ständigt återkommande svordomar ingen visste fanns.

Man är dessutom aldrig så tajt med sina kursare som när man får gråta över arbetsrätten ihop. Jag har så gott som partners in crime, fast bästisar in law.
Igår provade jag dessutom på att svara på några frågor utifrån egna åsikter istället för utifrån lagboken. Jag testade min ideologiska kompass, som man kan uttrycka det i egenskap av lite extra nördig. Jag hade jättemånga fel och kände mig trygg i min fortfarande upproriska revolt mot det etablerade. Stryk, riv ut och förkorta. Min så-här-tycker-jag-kompass hade gjort den här kursen och tentan så mycket mindre. Och bättre.
Det här är ingen politisk blogg. Det här är min blogg. Min blogg där jag mest skriver för att få skriva av mig rörande det som berör mig. Och nu är jag lite arg.I Borås har Miljöpartiet samarbetat med Allianspartierna under flera mandatperioder. Nu hoppar man över till vänsterkartellen. Okej, låt gå. Vad innebär det? Hade Mp varit kvar med Alliansen hade man haft ett majoritetsstyre - dvs. Sverigedemokraterna hade inte haft någon vågmästarroll. Nu har Mp som sagt övergett det för ett minoritetsstyre med vänstersidan. Man ger Sd vågmästarrollen. Man ska absolut inte vara fast i ett samarbete bara för man har haft det. Men jag blir lite upprörd när man handlar och vet vad konsekvenserna blir och på något sätt rycker på axlarna och säger "lägg inte ansvaret på oss". När en lokal röst på Mp också blev en röst på mer makt åt ett helt och hållet irrelevant parti som inte har något att tillföra.Ett parti vars företrädare kan säga "60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion Hotel och har dubbelsviten." När man har stått på valbar plats på en lista har ett man ett sjukt mäktigt förtroende. Människor lämnar över en del av sin egen makt till någon annan. Någon som ska förvalta ens makt, ens pengar och ens förtroende. Och så kan man få till vilken potpurri som helst.
Men tja, någon är ju glad. Kul. Verkligen.
Rösten är inte så klar som den brukar, kan hända att ögonen rinner mer än vanligt och kanske är det även så att näsduksförbrukningen har gått upp.
Men det gör inget. Sjuk har jag bestämt mig för att inte vara. Möjligtvis har jag en fysisk svacka.
Solen skiner, det är varma färger ute, jag är inte i fas med plugget någonstans, jag får jag sitta på en av Stortorgets bänkar med vänner på soliga höstdagar. Min cykel knarrar mer än någonsin och den har redan en gång varit på besök hos en verkstad. Jag ligger efter med uppskattningsvis allt. Jag spillde precis kaffe över hela skrivbordet. Ekonomin börjar bli krasslig.
Men det gör inget. På något sätt är jag sådär tillfreds med tillvaron. Som om jag trots motvinden vid varje uppförsbacke på cykeln har vinden i ryggen och är på väg mot rätt håll.
Gick till syon och ville få klarhet i min framtid. Han påstod att jag skulle rannsaka mig själv. Fnys, tänkte jag och satt kvar en halvtimme i skarp övertygelse om att han skulle avslöja svaren om vad jag ska göra när jag blir stor. Om inte annat så jag skulle ha något att säga på kommande släktträffar. Jag vet ju knappt vad jag ska göra imorgon. Om det varken finns facit eller möjlighet till omtenta i någon slags omtidsversion om min framtid är det ju lite riskabelt att prova på den.
Eller så kanske man bara skulle bita ihop och bestämma sig.
Eller dricka en kopp te till och vara onyttig i den mån skafferi och kylskåp tillåter.Vi har ju en fin regering i varje fall.